Nu förändras allt!

Nu kommer allt att förändras.
Bloggen byter namn som ni säkert har märkt nu.

Kommer numera att vara Kristin Ahlström , 23 år, skild och mamma!

Tobbe och jag har pratat nu och vi har tänkt båda två.
För oss gjorde den här separationen ingen skillnad.
Det vi har insett är att vi har varit tillsammans den senaste perioden för trygghetens skull, för vanans skull. Men inte för kärlekens skull.

Det är tufft som fan att inse att livet som jag trodde skulle bli inte kommer bli som jag trodde.
För jag har tidigare alltid trott att det var Tobbe och jag föralltid. Men på sistonde har jag märkt av att så kommer det inte bli.

Vi kommer alltid att finnas i varandras liv och vi kommer alltid att vara nära vänner.
Och det är just det som har hänt, vi har växt ifrån varandra och blivit vänner.
Det gör saken delvis lättare, för att då kommer vi inte behöva ha problem med varandra som en del andra kan ha vid separationer/skilsmässor.

Vi har också varit ett par som haft våra upp och ner stunder. Det ska ni veta, att detta har aldrig hänt oss tidigare, därför är vi säkrare än någonsin på att vi aldrig kommer bli tillsammans igen.
Vi fungerar bättre som vänner och vi har väldigt roligt ihop, för det har vi.

Vet att många har frågat varför vi gifte oss, men faktum är att vi faktiskt trodde att det skulle bli bra efter bröllopet, vi inbillade oss att det var stress etc. Men som det utspelade sig efteråt var det ingen skillnad, det kom aldrig någon "kärlek".

Det är ett tufft beslut vi har tagit och vi hoppas på stöd från er alla. Har ni några frågor, så fråga gärna, istället för att dra egna slutsatser.

Det här är något som kommer göra både mig och tobbe starkare som personer. Även om det kommer vara svårt i början att ta sig vidare, men det är så livet fungerar, man tar sig vidare och utvecklas.

Jag kommer alltid att älska honom, han är trots allt min största kärlek och mannen jag trodde jag skulle leva mitt liv med. Dock vet jag nu att det inte är så, men han kommer iaf att alltid finnas i mitt liv, pappan till mitt barn och en av mina bästa vänner.

Så framöver kommer ni få läsa blogginlägg som handlar om mina känslor, tankar och allt som kommer hända i mitt liv framöver. Och ska jag vara ärlig, så har jag ingen aning om vad som väntar mig. Leva singel liv, det har jag nog aldrig direkt gjort, bara där lär ni ju ha något roligt att läsa om. Men först av allt kommer det nog bara vara alldagligt, sorgset och förhoppningsvis lite "solglimtar" här och där.

Allt kommer bli bra, det vet jag. Dock kan jag behöva få lite påminnelser om det från och till, att även om jag känner mig ensamast i världens, att jag faktiskt inte är det.

Hoppas ni har förståelse om att detta är ett av de svåraste besluten som vi har tagit och det var inte lätt. Varken för mig eller för Tobbe.

Jag hoppas att han blir lycklig i framtiden och att även jag blir lycklig i framtiden.

Som sagt, fråga gärna istället för att gå runt och tro nått helt annat. Det är tufft nog som det är.