Så tyst, ensam och tankar..

Just nu börjar det mer och mer sjunka in allt som händer.
Det är fortfarande så tyst här utan Bella, nästan så jag tror att hon sover fast jag vet att hon inte är hemma. Jag saknar mig Bella väldigt mycket just nu.

Det har snart gått 1 vecka sedan jag skrev mitt inlägg och det börjar kännas lite tufft.

Förut kunde jag med all säkerhet berätta allt om mina drömmar som borde hända, men det kan jag inte nu.
Nu måste jag hitta nya drömmar, nya händelser och nya "slut". Jag måste hela tiden tänka ett steg framåt och försöka att tänka så positivt jag kan.
För mig tar världens inte slut för att allt det här händer, det som händer är att det skapas hela tiden nya möjligheter och det gäller att våga chansa ibland. Ibland chansar man helt fel, men då har man iaf försökt.

Folk berättar för mig att dom tycker att jag är väldigt stark just nu, och det är jag.
För att det som händer tobbe och mig just nu är inte hela världen, världen går inte under och framförallt så bråkar vi inte och hatar varandra. Hade det varit så, då hade hela situationen varit helt annorlunda.

Just nu gäller det att ta ett steg i taget och en dag i taget, sen visar det sig vad som händer..

Men jag ska säga att jag har gråtit över att det blivit såhär, så många tårar jag fällt att jag tappat räkningen. Har försökt komma underfund med när det vart såhär och varför det vart, men jag har inga svar på det just nu..

Att inte få känna kärlek igen är något jag är rädd för, tänk om jag aldrig mer får uppleva kärlek med någon , tänk om ingen vill ha mig sen ? Sånt gör mig livrädd..

Hur ska jag kunna få det som varit "vårt" hem till att bli mer mitt och bellas "hem"?

Som sagt det snurrar av tankar i mitt huvud, skulle jag rabbla upp allt skulle ni bli knasiga!


Hoppas ni får en fortsatt trevlig kväll/dag !


Skulle du våga chansa?